Äntligen!

Allmänt / Permalink / 1
Nu har jag gått på ett vikariat i nästan 2 år för att jobba mig uppåt på las-listan för att kunna bli tillsvidareanställd. Och nu har det äntligen blivit så! Från och med den 4 Maj så har "vikariatet" varit mitt. Imorgon lägger jag min sjukskrivning bakom mig och går på mitt första hel-pass sedan 4 Augusti förra året. 1 september ökar min tjänst till 75%. Jag försöker såklart vara glad över detta, men jag är en person som tror på att när många saker går bra för en så kommer det ett rejält bakslag så småningom. Men jag måste nog erkänna att allt har gått bra väldigt länge för mig nu och ännu har inget bakslag kommit. Men jag kan ändå inte sluta att vara beredd på det där bakslaget, haha. Det är sån jag är och det var därför min väg till att ta mig ur min ångest tog så lång tid. Hade jag inte ångest en dag så fick jag det, förväntans ångest, för inte kan väl jag ha en bra dag? ;) Idag vet jag bättre och mår jäkligt bra, jag får alltså inte ångest över att något går bra för mig :P. Och kanske, kanske är det min tur att få leva ett smärtfritt och enkelt liv nu.
 
 Mina älskade tokar ♥

Oro

Allmänt / Permalink / 1
Är det inte märkligt hur oron kan ta över precis allt? Det har inte ens gått 1 vecka sedan vi fick se ett hjärta picka och de första dagarna efter var jag säker på att hjärtat fortfarande pickade, men nu kan jag inte släppa tankarna på "tänk om något har hänt?" Tänk så får vi ett besked vi inte vill ha vid nästa UL... 
 
Jag har haft fullt upp de senaste dagarna och inte hunnit med att vila, varit trött som ett helt ålderdomshem men det har inte funnits möjlighet till att vila och det gör knappast oron mindre. Men försöker intala mig själv att det endast är jobbigt för mig själv och påverkar inte fostret för att jag inte hinner vila. Men jag kan erkänna att allt som händer i mitt liv kan jag på något sätt vända till att jag tror att det skadar fostret... 
 
Men jag försöker också att njuta såklart. Jag har gått igenom detta 3 gånger tidigare och allt har gått bra så jag får försöka tänka på att så länge fostret är friskt så stannar det ♥.
 
 

Humörsvägningar

Allmänt / Permalink / 0
Denna graviditeten är den som skiljer sig mest emellan alla mina. De 3 första var väldigt lika i allt. Inga värre krämpor än halsbränna och lätt illamående om det gick för lång tid emellan måltiderna. En vecka innan jag tog ett test den här gången hände det många konstiga saker med min kropp. Jag fick världens klåda på hela kroppen och hela jag var full med blåmärken. Mitt tandkött blödde och gjorde ont så att jag knappt klarade av att borsta mina tänder. Jag blev hysteriskt trött och var tvungen att sova en liten lur mitt på dagen. Och det tyckte jag var väldigt märkligt med tanke på att jag åt medicin för min adhd som gjorde mig pigg och jag kunde i normala fall absolut inte somna hur trött jag än var, utan då fick jag hoppa över medicinen en dag och sova ut om kroppen behövde det.
 
Mitt humör är inte att leka med denna gången vill jag lova! Stackars Martin som får ta mina utbrott. Dom kommer från ingenstans och med världens jävla kraft, blir nästan rädd för mig själv. Jag kan iaf lugna mig snabbt men allra helst hade jag velat slippa att bli så där arg. Humörsvägningar så det heter duga. Ena stunden gråter jag för att jag ser ett gamalt par hålla om varandra, eller för att Lucas kom ihåg att packa ner ett spel ifrån hans mamma som Miliam skulle få låna, utan att behöva bli påmind. Helt plötsligt börjar jag skratta åt saker som knappt är roliga, haha! Känner mig som en schizofren jäkel.. Förhoppningsvis är det ett helt normalt tillstånd jag befinner mig i iallafall, men jag kan inte minnas att det har varit såhär förut med de andra. Men sen skiljer ju sig alltid alla graviditeter ifrån varandra.
 
Till top