Oro

Allmänt / Permalink / 1
Är det inte märkligt hur oron kan ta över precis allt? Det har inte ens gått 1 vecka sedan vi fick se ett hjärta picka och de första dagarna efter var jag säker på att hjärtat fortfarande pickade, men nu kan jag inte släppa tankarna på "tänk om något har hänt?" Tänk så får vi ett besked vi inte vill ha vid nästa UL... 
 
Jag har haft fullt upp de senaste dagarna och inte hunnit med att vila, varit trött som ett helt ålderdomshem men det har inte funnits möjlighet till att vila och det gör knappast oron mindre. Men försöker intala mig själv att det endast är jobbigt för mig själv och påverkar inte fostret för att jag inte hinner vila. Men jag kan erkänna att allt som händer i mitt liv kan jag på något sätt vända till att jag tror att det skadar fostret... 
 
Men jag försöker också att njuta såklart. Jag har gått igenom detta 3 gånger tidigare och allt har gått bra så jag får försöka tänka på att så länge fostret är friskt så stannar det ♥.
 
 
#1 - - Martin Lönnstam:

Hej hjärtat!

Klart att det kommer att gå bra med "Lars" ;)

Älskar dig hjärtat <3

Till top