Förlossningen

Förlossningen med Milton / Permalink / 10

Tänkte försöka mig på en liten berättelse nu, så som jag upplevde det hela :)  Uppfattade inte tiden så speciellt bra där inne så tider o så kommer att komma när jag skriver från förlossnings journalen :)

Den 11/5 kl 02.30 (ca) så vaknar jag av att jag mår lite konstig och behöver gå på toaletten. Tänkte inget mer på att jag mådde lite dåligt, så jag gick och la mig igen efter toalett-besöket. När jag lagt mig igen så börjar jag må mer dåligt, börjar skaka,frysa,svettas och må illa på samma gång. Samtidigt hade jag bara pytte lite ont i magen, så det slog mig inte riktigt att något va på gång. Jag kunde iaf inte somna om. Kort efter att jag fått mina svettningar mm, så började jag få lite sammandragningar med lite mensvärk liknande smärta. Jag blev väldigt orolig för "mensvärken" ändrade sig ganska snabbt till att göra mer o mer ont. Jag satte mig vad datorn och gick in och klockade det jag trodde va värkar på varktimer.se . Det visade sig komma med 4 minuters mellanrum och höll i sig i ca 40 sekunder. Mamma va inte hemma, så kunde inte väcka henne och fråga vad hon trodde. Klockan tickade och jag va vaken och undrade om det verkligen va på gång. Ville inte ringa förlossningen och ville heller inte ringa min moster som skulle med. Va rädd att det bara skulle vara falskt alarm. När värkarna började göra ännu ondare så ringde jag som en tok och försökte få tag på mamma, men det gick inte, för hon jobbade. Men till slut , vid 6 tiden ungefär så ringer äntligen mamma upp. Hon försöker få mig till att ringa Helen (min moster), men jag ville vänta ännu ett tag. Så mamma ringer henne istället och säger att det är på gång. Helen ringer upp mig och vi bestämmer att förlossningen ska kontaktas, och jag va så välkommen in :)
Jag väcker Jimmy och säger att det är dags. Vi gör oss iordning och Helen kommer och hämtar oss. Väl på väg in så blev jag helt säker på att det va värkar jag hade. Jag kände igen det sen jag fick Miliam.
När vi kom in till förlossningen så blev jag visad till ett förlossningsrum (samma som jag hade med Miliam faktist^^). 2 undersköterskor kommer in och berättar lite om vad som ska ske och kollar blodtrycket mm. Efter ett litet tag kommer en barnmorska in och berättar vad hon ska göra. Först kör hon en ctg-kurva i ca 20 minuter som visar täta värkar, sedan görs en undersökning för att se om det hade hänt något och självklart hade det de :D Kände mig verkligen lättad att det inte bara va något falskt alarm :P Iaf så va jag öppen 3 cm när vi kom in :)
Barnmorskan tyckte jag skulle gå och äta lite frukost och sedan ta en dusch, så det gjorde jag. Fick i mig ett par mackor och lite saft. Under tiden jag åt frukost blev värkarna värre, så jag hoppade direkt in i duschen som bm tyckte jag skulle göra. Satt där ett tag, tyckte inte det hjälpte så mycket, blev bara varmt och jobbigt. Gick ur duschen och gick ut till Jimmy och Helen igen. Gick under tiden jag hade mina värkar, va inte alls skönt att sitta still. Bm kommer och frågar om jag vill ha lustgas och vill göra en undersökning till. Tackade fint JA till lustgasen ;) Va öppen 5 cm har jag för mig. Hjärtljuden blev högre än vad dom varit innan så bm ville ta hål så vattnet skulle gå. Sagt och gjort! Hjärtljuden rättade till sig. Låg där och andades min lustgas så fint och skrattade mellan värkarna (tom under vissa värkar, vilket bm , helen och jimmy tyckte va ganska kul) Haha. Jimmy har lyckats få en del roliga saker på film med :D Jaa jag låg väl mest och andades min kära lustgas, skäntade till det lite grann, ställde mig på knä då o då och fick även EDA som inte hjälpte ett skit denna gången.  Va väldigt lung under hela förlossningen, precis som när jag fick Miliam. Min moster va riktigt imponerad, hon trodde verkligen inte jag skulle vara på det sätt jag va, hon hade föreställt sig annat^^
När bm skulle känna på mig igen så va jag öppen 7cm, och kort därefter så började jag känna ett tryck neråt, det blev genast mycket jobbig, kunde inte hålla emot riktigt. Bm kommer in och känner igen, då va jag helt öppen, bara en pytte liten kant kvar. Hon hämtar en annan barnmorska som oxå ska känna för att vara på säkra sidan, när den andre bm kommer in har jag precis haft en värk, och kanten va borta :) Fick inte trycka på riktigt ännu, för huvudet va fortfarande högt upp. När jag hörde henne säga det, så bad jag om snitt. Började direkt tänka på när jag skulle få Miliam, hans huvud va ju högt upp hela tiden och kom aldrig riktigt ner, så där gav jag nästan upp hoppet. (konstigt att man helt plötsligt kan börja tänka på annat när man har så ont, men det kändes verkligen som att det skulle bli på samma sätt som med Miliam). Efter ett tag kom äntligen hans huvud längre ner och jag fick börja krysta. Vilken lättnad det är alltså!! Att få trycka på med all sin kraft, som kommer ifrån..?! Häftigt är det iaf :D Huvudet kom ut en liten bit och jag fick känna, kändes som en gummibit typ :P Dom tryckte tillbaka huvudet, och DÅ, då blev jag tydligen ilsken, haha. Har bara ett minne av att jag skriker " NEEJ" när jag hör bm säga " jag trycker tillbaka huvudet lite". Hon lugnade mig sedan med att han lätt kommer ut med huvudet igen nu när han väl varit där ^^.  Det kändes precis som att tiden flög iväg, helt plötsligt skulle jag krysta hela tiden (känns det som iaf). Allt gick så snabbt och 14.04 kommer världens finaste Milton upp på mitt bröst <3

Bm blev väldigt chockad att det gick så fort som det gick, hon trodde inte hon skulle få vara med när han kom, hon hade gissat på att han skulle komma vid 4 tiden och hon själv slutade vid 2 egentligen. Men jag minns att jag lovad henne att jag skulle föda barn innan 2 (eller ja, så att hon skulle få vara med iaf) ;).

När vi va på väg in till förlossningen får jag ett sms utav min kusin som skriver att han är ute till kl 2, och rätt hade hon fan :D lite läskigt .

En annan sak med, Jag städade hela dagen innan han kom ihopp om att det skulle sättas igång, och se vad som hände ;) haha.

Fick höra från bm hur duktigt jag va och hon tyckte det va kul att jag hade humorn kvar under hela tiden :D inte alla som har det sa hon ;P

kan hända att jag missat en del nu och skrivit lite slarvigt, men det kommer mer noggrant sen, när jag skriver från journalen :)

Förlossningen gick hur bra som helst, men det tråkiga va att jag sprack så mycket, fick sövas och opereras efter förlossningen. Blev sydd med över 20 stygn!! Föda barn är något jag kommer att göra om, men inte än på några år och på vilket sätt det vet jag inte heller! Vill absolut inte spricka så mycket igen som jag gjorde denna gången. Men som sagt, det är ju några år kvar till nästa barn ska komma.

 

Älskar mina barn så himla mycket och jag är så glad att jag har dom <3333

Ett stort tack till både Jimmy och Helen som va med,  utan dom så hade jag nog inte klarat det lika fint!!! TAAACK!! <3
Och självklart ett tack till Magdalena Nilsson som hjälpte vår Milton till världen! :)

#1 - - Em, 15 år och gravid med tvillingar.:

Har du fått ditt andra barn också? Grattis.



Jo.. hoppas dom inte snurrar runt bara! ^^

#2 - - Em, 15 år och gravid med tvillingar.:

Jag tror det är rätt lika... kanske hälften vaginalt och hälften kejsarsnitt?



Vet faktiskt inte...

#3 - - Sandra:

Låter som en bra förlossning :)

Hur kommer det sig att du inte hade med din mamma ? :)

#4 - - Emelie:

Fint ! var va Miliam under förlossningen eftersom att Jimmy var ju så klart med dig och din mamma jobbade ju ? :P

#5 - - Erica - Mamma till Neo <3:

En lyckad förlossning, men gissa om man var nervös här hemma eller :O haha. Så jävla glad när ni ringde och sa att allt gått bra för er <3

#6 - - Emelie:

Vilken fin berättelse! :D Vad skönt att allt gick bra :D

#7 - - Anonym:

Varför tryckte barnmorskan in huvudet på lilleman?

#8 - - Anonym:

måste du ta sprutor när du är gravid eller under förlossningnen ?

hur många? och var?

Ett stort GRATTTIS ! :)

#9 - - sara:

ååå vad mysigt. vilken vecka kom han? sprack du lika mkt först?

#10 - - Mammut:

Fin berättelse !:)

Till top