Förlossningen med Milo <3

Förlossningen med Milo / Permalink / 4
16 November - Vaknade lika tidigt som vanligt fast dock väldigt mycket mer känslig än vanligt. Jag började gråta för ingenting. Hade först inga tankar på att detta kunde vara ett "tecken" på att förlossningen var nära, för känslig kan man ju vara i vilket fall som helst, när som helst, gravid som inte gravid.

Malin kom hit en liten stund innan lunchen och jag hade ställt in mig på att hon skulle stanna här med mig eftersom jag verkligen inte ville vara själv hemma med barnen om ifall att det skulle starta. När vi står och håller på med lunchen så ringer Elin till Malin och frågar om hon ville med till stan, Malin sa självklart Ja, och när de la på så förklarade jag för Malin att jag inte ville vara själv och tyckte att hon aldrig umgicks med mig längre ;) (bara varje dag, haha) Men hon skulle tvunget med Elin så jag slängde faktiskt ut henne (Tjurig som man kan va ;). Så fort hon gick utanför dörren så började det. Jag grät och grät och grät. Jag kunde verkligen inte sluta. Jag grät medan jag lagade klart maten, jag grät när vi åt, och jag grät i 2 timmar efter typ. Pratade med mamma och hon sa att jag skulle lägga mig och vila lite med barnen så det gjorde jag.

Jag la barnen och somnade själv på 2 röda. Sov i någon timme och det var hur skönt som helst. Hade fortfarande en konstig känsla i kroppen när jag vaknade, men jag grät inte längre. Satte mig vid datorn och började söka efter om man kunde vara känslig när det snart var dags för förlossning, alltså om känslighet var ett "tecken" på att det skulle ske när som. Kunde inte hitta något så jag skrev på facebook och frågade om folk ville berätta hur det var för dem när allt startade osv. Ingen nämnde något om att dem varit känsliga. Så kanske är jag ensam om det ;)

Stängde ner datorn och kröp ner i sängen strax innan 21:00. Precis när jag lagt mig så började jag få sammandragningar som började göra lite småont. Inget märkvärdigt alls egentligen, men desperat som jag var efter min lilla bebis i magen, så sökte jag efter minsta lilla smärta ju ;) Skickade sms till mamma om det var normalt att det gjorde ont, haha. Hon ringde upp mig och frågade om jag trodde att det var på gång, men jag var ju såklart osäker, men ändå så ringde vi till Helen så hon var beredd om ifall att. Efter varje sammandragning så gjorde det mer och mer ont. Det kom direkt med 6-9 minuter emellan och bara en liten liten stund senare så var det 4 minuter emellan dem.

Mamma, Helen, Mormor, Malin och Jakob kom hit, haha hela släkten samlad :) Nä men Malin skulle passa barnen och Jakob skulle följa med mamma och lämna oss andra på förlossningen, och mormor körde hit Helen, det var därför hon kom inom. Nåväl, när vi väl satt i bilen så kom värkarna med 2-3 minuter emellan. Jag själv kände att dem kom väldigt tätt men ville inte kolla hur tätt. Var ju redan nervös som det var liksom :P Och helt plötsligt säger mamma "fick du en värk nu?" Ja svarade jag, och då säger hon "Då kommer dem med 2 minuters mellanrum".. Ryter åt henne att jag faktiskt inte vill veta hur tätt dem kommer :P

Klockan 23:40 var vi inne på förlossningen. Blev uppmött utav en undersköterska och blev visad till det rum (nr5) jag skulle tillbringa dem närmsta timmarna i. Några minuter senare kommer Christin in, den barnmorska jag haft under mina gravidteter med Miliam&Milton. Det första hon frågar när hon kommer innanför dörren var om vi tyckte det var okej att det var hon som skulle vara med oss och självklart tyckte vi det :)

17 November
- Klockan 00:00 så körs en ctg kurva för att mäta mina värkar och kolla bebisens hjärljud. Det höll på i 30 minuter ungefär sen kommer Christin tillbaka. Hon säger att det var väldigt tätt dem kom och det kan jag lova att jag själv kände oxå ;P. Därefter så undersökte hon mig (klockan 00:30) och sa att jag var öppen 3cm och direkt så frågar jag om man blir hemskickad då. Egentligen så ska man bli det sa hon eftersom det bara är i början och förlossningen inte ens har startat då egentligen. Men jag sa att jag verkligen inte ville hem eftersom jag kände att det var på gång på riktigt. Så vi kom överens om att jag skulle få stanna och hon skulle undersöka mig igen om ca 2 timmar.

Hon sa att jag kunde gå och sätta mig i duschen så länge för det kunde vara rätt skönt och avslappnande. Så det gjorde jag, men blev inte långvarig där inne. Gick ur duschen och satte mig i stolen på rummet. Efter en liten stund blev värkarna mycket jobbigare, så ringde in Christin. Hon undersökte mig igen en timme "tidigare" än vad hon skulle (01:40) och då hade jag öppnat mig till 4 cm, så igång var det allt.

Där efter gick allt supersnabbt! Började med lustgasen då och av den anledningen kommer jag inte ihåg allt i sin ordning. Men låg väl mest och sög i mig denna underbara gas :P Ringde in Christin lite då och då. Vi alla skrattade och skämtade om vartannat :P

När jag står på knä i sängen så är värkarna jättejobbiga och jag frågar varför det kändes så konstigt, då sa Maria, undersköterskan, att det var för att hinnblåsan buktade ut och tryckte. Då säger jag till Christin att nu får du ta hål så vattnet går, för sådär orkade jag ju inte ha det ;) Tror ni jag fick min vilja igenom? Klart, och tur var väl det :D (annars kanske det hade tagit längre tid än vad det gjorde)

02:54 tar hon hål så vattnet går. Hon ber mig ställa mig vid sängen, och för att kaaanske slippa det så säger jag att jag kommer ju blöta ner hela golvet med mitt vatten, och det gjorde absolut ingenting, så det slapp jag inte undan :P

Jag hinner precis ställa mig där och Christin hinner precis utanför dörren innan jag börjar "bajsa". Helen eller Jimmy ringer på klockan och Christin kommer in och där står jag och "bajsar". "Nämen Erika, vad gör duuu?" frågar hon mig,  "Jag måste bajsaaaa!!". På med handskar och kör upp ett finger där bak på mig och jag ber henne "snällt" att ta bort fingret där för nu skulle jag verkligen bajsa :P " men gör det då, allt som är ivägen ska ändå ut" sa hon.

03:02 hoppar jag bokstavligen upp i sängen och Christin drar av mig mina snygga trosor och undersöker direkt. "Men Erika, känn här" Jaha, där var vår lilla bebis topp på huvudet :).

03:10
föds vår lilla Milo, efter att ha haft riktiga/ordentliga krystvärkar i 5 minuter. Fast dessa korta 5 minuter kändes mer som 5 timmar tyckte jag ;)

Jimmy filmade när vår fina pojke kom till Världen och den filmen är något jag verkligen kommer vara rädd om. Så himla häftigt och fint!

I bara filmen så nämner Christin nog 3 gånger hur duktig jag är och att jag gör det så snyyyyggt haha :)  Efteråt när han är ute så säger hon "Det gick snabbt Erika, jäkligt duktigt". Lite små stolt som klarade det så snabbt och för att jag fick så mycket beröm :)

Hade världens bästa stöd! Hade nog inte gjort detta så bra om det inte vore för Jimmy, Helen och Christin! Vi alla sammarbetade så bra ihop och både Jimmy och Helen hjälpte mig med det som behövdes. Tex höll i min bästa vän lustgas o sådär ;)

Bilder kommer i ett annat inlägg, en annan dag!

Hoppas ni orkar läsa allt haha :)







#1 - - Inna:

Spännande berättelse! :)

#2 - - Jenny - mamma till Milo:

Skönt att allt gick så fort :)

#3 - - jenny behrami:

jag läste allt :D haha.... Kul att du är så frispråkig och berättar att du bajsade haha.. Men det är ju en del av historien det med så klart att det ska stå med :D

#4 - - Sandrah - mamma till Devin & Vilde & bebis på väg:

Häftigt med förlossningar men jag fattar inte.. bajsade du på riktigt? hahaha ;D

Till top