Hemma igen. En riktig busebebis har vi i magen.
När vi först kom dit så fick jag göra ett ultraljud för att se hur han låg, och han låg fortfarande i säte. Sedan gick vi vidare till förlossningen och jag fick ett rum direkt. Där körde dom en ctg-kurva på mig och det såg bra ut, hade lite sammandragningar som vanligt, men det är ju så det ska vara när man gått så långt som jag gjort. Fick en sån skön sjukhus-rock att sätta på mig. Sedan kom läkaren och gjorde ultraljud och och kände på livmoderhalsen så att det inte va något på G. Den va fortfarande ganska långt ner hörde jag han säga, men vad han menade med det, det vet jag inte. Hade fått en kanyl i handen som jag skulle ha om i fall att något skulle gå snett och som dom sprutade in bricanyl i. Hjärtklappning som bara den... Sen va det dags för att vända..... USCH säger jag bara!!!! Det va inget alls kul. Det gick jätte snabbt tills jag va vit i skallen och kände mig helt svimfärdig. Dom lyckades vända på han iaf, han va väldigt lätt vänd sa han. Och sen sa han att han kan vända sig tillbaka igen eftersom han va så lätt. Men det va nog inte så vanligt. Iaf, fick ligga med ctg:n igen, och sen fick jag röra på mig lite. Sedan va det dags för ctg:n igen , men först ett ultraljud för att se vart hjärtat va någon stans (svårt att hitta på vår lille gosse, för han är så vild^^). Iaf, ultraljudet visade att han vänt på sig igen. Fast inte helt och hållet. Läkaren kom och försökte vända rätt på han, men det gick inte. Så har fått en ny tid till vändning :(. BLÄÄÄÄ....!!!! Vill verkligen inte, försökte väl säga det på ett sätt, men inte rakt ut.. Kanske tar det då istället, när det är dags. Så på måndag är det dags igen, och om Milton är lika busig då, så blir det ETT TILL vändnings försök, och så blir jag igångsatt samtidigt. Men vi får se. Kanske blir det snitt ändå, man vet ju aldrig.
Ursäkta min skrivstil nu, men känner att jag är lite stressad, vill ju gärna umgås med lilla Miliam med, har knappt hunnit det nu. Så nu ska han få min uppmärksamhet :D
vad kuul om du blir igångsatt :D Hur stor chans är det att du kan föda vaginalt? Vet ju att snittet för dig med Miliam inte var någon drömupplevelse.. men det kan vara det. Jag snittades ju med Lucas och det var det bästa jag varit med om. :) Låg först och och tänkte på det du hade sagt till mig, att man inte ska kunna röra på fötterna innan dom snittar och att bedövningen inte hade tagit på dig. Dock slappnade jag av när dom började och jag märkte att jag inte kände någon smärta utan bara beröringen. :) Och efter tio minuter var han ute. :)